Vi drog ut till Arlanda redan paula deen broccoli salad kväll för att underlätta för oss själva idag. Vår resa till Österrike startade 06.
35 och det kändes riktigt skönt att kliva ut från hotellet rakt ut i terminalen. Igår kväll laddade vi upp med en smarrig grill bricka. Det konstaterades att vi fyra inte längre kan sova tillsammans i en säng. Eller kan, kan vi väl men det betyder ingen sömn. Det var fruktansvärt varmt, så tillslut la jag och Leonore oss skavfötters. Kl 04 vaknade Hugo med panik och började öppna upp väskorna.
Fort som attan slängde han sig in i en taxi och åkte hem. Kvar blev jag, barnen, fyra tunga väskor, ryggsäckar och en skidbag. Tjejerna var så fina och hjälpsamma och vi fick med oss allt från hotellet till terminalen. När det var vår tur att checka in kom Hugo inrusandes och allt löstes och vi hann med flyget.
Förväntningar på resan: Jag har någon form av skräckblandad förtjusning. Men jag är samtidigt jätte, jätte taggad. Och förväntansfull på allt vi har framför oss. Den friska och krispiga luften kontra sprakande värme från en brasa. Vill tro att vi kan hitta någon form av våffla men vi får se. Vi reser med ett öppet sinne och det ska bli jätteroligt att få uppleva det här tillsammans med barnen. Kommer givetvis summera alltsammans efter resan men först måste vi få uppleva.
En annan typ av upplevelse: Igår hade jag ett moment. Jag tror att jag har hittat min prime tid i löpningen. Prick kl 13 startade jag klockan och sprang runt Årstaviken. Mitt under rundan öppnade himlen upp sig och bjöd på plötslig vintersol. Jag kände mig fjäderlätt och höll ett snabbt tempo. Jag hade laddat ner ny bra musik och det kändes som att jag sprang till musiken. Leendes sprang jag runt viken och jag stannade för att rundan tog slut.